Idag fyller min pappa år. Det var minst 13 år sedan jag såg han ansikte men han finns alltid i mina tankar och i mitt hjärta.
Jag och min bror har aldrig firat pappas födelsedag men idag kännde vi för att iallafall äta lite tårta på hans dag, en strålande urstäkt tyckte vi. Stort grattis till honom.
Jag har verkligen en skitdag idag men tidigare idag hittade
jag något som jag visste att Linda skulle bli glad av när hon
såg och var tvungen att skicka till henne. Ett par sekunder
senare kom detta svaret och man kan inte låta bli att le.
Make someones day!
För ett år sedan var jag sjuk. För ett år sedan satte jag mig på bussar och tåg mot skolan varje morgon med Kent i hörlurarna och visste inte varför jag gick upp på morgonen. För ett år sedan ville jag inte leva. För ett år sedan visste jag inte att det kunde bli värre. Att man kunde må sämre. De kunde man.
När jag trodde att jag var på botten fick en nära familjemedlem och vän plötslig och oväntad cancer. Läkarna sa att det var ett mirakel att de hittat cancern så tidigt och några månader senare opererades han. Skolan och mamma valde att sjukskriva mig och jag fick även en diagnos för ätstörning vilket jag länge förnekade.
I November la kroppen av och jag varken sov eller åt längre. Fann ingen mening med det. Jag låg i min säng dag ut och dag in och såg dagarna passera förbi. Jag kunde inte förmå mig att gå upp om dagarna.
På julafton fick jag det mest sjuka telefonsamtal jag någonsin fått och det kändes som om vi var med i en dålig Kurt Wallander film. Information som fick kräkmusklerna att vilja spy upp all julmaten sattes verkligen igång och ingenting spelade längre någon roll. Livet hade varit en lögn och gåtor uppstod och svar är fortfarande omöjliga att få.
Sedan kom årsskiftet och alla sa att 2012 är det fantastiska året, kärlekens år och nu händer det. jag tänkte att dessa människor inte kan vara kloka. Vad ska det vara för skillnad mellan den 31 December 2011 och 1 Januari 2012. Så länge vi själva inte gör något åt våra liv så kommer inget att hända…
The botten was nådd och den tredje januari träffade jag en fantastisk läkare och fick medicin, i Februari startade jag min praktik hos fina Helsingborgs IF, jag började även så smått starta skolan. I mars åkte jag, morfar och min morbror till Mallorca med HIF på en sponsoresa och d-vitaminsbristen minskade. I April fick jag reda på vilka mina riktiga vänner är och klippte banden med dem som inte tillför något positivt i mitt liv längre, jag träffade Linda och fotbollssäsongen drog igång. Och nu är det Maj, jag är så himla nära en praktikplats som jag drömt om och jag är kär. Jag är på god väg att bli både frisk och lycklig, det får bara ta den tid det tar. Vi måste ta hand om våra liv när som helst kan vinden vända.
Så livet är ganska bra mina vänner. För stunden och det tänker jag njuta utav. 2012 jag visat sig från sina bästa sida och jag står redo för nästan vad som helst…
Life. Is. Good.
Livet fortsätter att överraska mig och jag älskar den känslan. Idag åkte jag och min vackra mor till Väla och åt lunch och handlade litegrann inför sommaren. Jag kom hem med en ögonskugga från Make up Store, Isabellas Hemligheter – Så tog jag huvudrollen i mitt eget liv, en ny pyamas och ett par tavlor som ska målas, många födelsedagsbarn på tur…
Annars har det inte hänt så mycket förrutom fotbollsmatchen igår då HIF tog hem seger mot Häcken. en underbar seger och glädjen när Nordmark får göra två mål är obeskrivlig. Är det någon jag unnaer de målen så är det verkligen han. Att Alfred också satte ett mål är också superbra. Nu blir det match mot Kalmar FF på Onsdag men jag väljer att åka på en annan bortamatch istället, nämligen HIFs U19 lag som åkert till Halmstad imorgonkväll. Jag och Linda tar bilen dit och hejar på, länge sedan jag träffade denna underbara brud som nyss kommit hem från Madrid.
Nu blir det TV4 och EMuttagningen.
Gårdagen slutade med att jag och lilltösen låg i sängen och sjöng på Gator röda och blå… en aning övertrötta.
Förlusten på Swedbank stadion kändes tung igår och jag kunde inte annat än att skratta när det tredje målet kom. Så fruktansvärt jobbigt – men kanske det uppvaknande som behövdes. Matchen slutade 3-0 i ett regnit Malmö och den busseresan hem kan inte vairt rolig.
Forgiven and forgotten. Idag vaknade jag med nästan ingen röst över huvudtaget så jag cyklade ner till vårdcentralen för att få höra ”Jo, kära vän du har fått halsfluss”. Pencillin och stanna hemma är vad som stod på schemat och ingen praktik för min del. Hela helgen rubbad – ingen fotboll imorgon, inget göteborg med Linda och Anna imorgon, och eventuellt ingen fotboll på Söndag heller. Tråkigt men säker någon mening med det också. På Tisdag, om sjukan givit med sig styr jag och Linda ( eller Linda bArena som Karolina kallar henne för) mot Halmstad iallafall för att se Halmanst U19 lag ta emot serieledande HIF.
Hur som helst i allt ont finns något gott. Idag har jag fått gjort alla uppgifter som ska vara klara inför sommarlovet förutom 2 stycken som jag fixar klart imorgon. Något måste man ju göra när man är sjuk. Därefter tar jag sommarlov från skolarbetet ett tag förrutom två småprov om två veckor.
Inte varje dag någon försöker fixa ihop en med en ung NHL-spelare. Med ung menade han 27 år, om man nu anser att det är ungt… Tack men nej tack, säkert jättego kille men…. Ja, vi får väl se vad som händer till sommaren. Jag känner på mig att sommaren och tredje året på gymnasiet samt säsong 2012/2013 för Rögle BK kommer att bli underbart!
Life is good people
Jag är tillbaka efter en lång paus – vad som har hänt?
Livet har hänt – och det är helt fantastiskt. Det händer otroligt mycket i mitt liv nu, solens strålar skvallrar om att sommaren är på väg och tiden springer iväg.
Jag tänkte göra en snabbresume av den senaste tiden i ett inlägg framöver och fixa till bloggen igen…
Life is good
